Natten mot lördag. Sambon och jag ska sova och när jag ligger ned känner jag hur det liksom vibrerar på ett ställe i magen. Kvickt ber jag om sambons hand då jag tror att bebis har börjat sparka. Och sambon känner. Han känner små, små buffar på handen. En obeskrivlig känsla. Måste dock säga att jag trodde sparkar skulle kännas annorlunda. Som riktiga sparkar liksom. Men som mamma/mormor säger så är den ju inbäddad i vatten som dämpar.
Är nu i vecka 23 och det är en del tankar som far runt. När ska man gå på mammaledigt (ska börja ta itu med det imorgon)? När ska man skaffa grejer som säng m.m.? Vagn har vi dock redan ordnat. Där kör vi vintage och lånar alt. hyr en vagn från sent 70-tal/tidigt 80-tal. Men allt annat liksom. Många verkar tycka att man ska vänta in i det sista eftersom man aldrig vet hur det kan gå. Men är det verkligen så himla lyckat att knata runt på t.ex. IKEA höggravid och ungen kan poppa när som helst? Nja..
Lite kläder har jag dock handlat. Två bodys, ett set med girafftema och en pyjamas. Näst på tur blir att hitta en vettig overall eftersom bebis kan dyka upp när det är svinkallt ute.
