Kalendarium

Okej, nu ska jag försöka komma igång med att skriva om Lissabonresan. Börjar med dag ett.
…

Sov bara lite grand under natten innan vi skulle åka. Jag tycker ju inte alls om att flyga så nervositeten var stor. Kl. 06:00 var det uppställning utanför min port för dit skulle taxin komma. Pappas kompis kör taxi. Dock så kunde inte han skjutsa oss utan en av hans kollegor körde oss ut. Väl framme på Arlanda ställde vi oss i kön för att hämta ut våra biljetter. Pappa tryckte in bokningsnumret och vi kunde konstatera att pappa var Mr., syrran var Mrs. och jag Mr. Hur gick det till? Skulle det stå så på alla mina biljetter? Det skulle det visst. Efter att ha lämnat bagaget så gick vi till Forex där vi växlade in pengar. Jag växlade in 2000.

Till sist blev det boardningdags och vi gick ombord på planet. Jag hade fönsterplats.. Drog genast ned luckan för jag ville verkligen inte se när vi skulle lämna marken. Till sist så började planet röra på sig. Jag hade inte flugit på åtta år men starten var lika hemsk som jag minns det. Höll hårt i armstödet. Så hårt att jag fick ont i händerna. Slappna av kunde jag inte förrän bältesknappen hade slocknat. Nu var vi riktigt hungriga (jag hade bara lyckats peta ned lite fil med pepparkakor till frukost). Eftersom vi flög ekonomiklass så bjöd inte SAS på maten. Köpte te och macka åt mig och syrran. Efter ett tag vågade jag öppna fönsterluckan för att titta ned. Tog lite tjusiga foton.

Till sist började bältesknappen att lysa igen och vi närmade oss Genève. Kill i magen när planet närmade sig marken. Väl där letade vi upp toaletterna. Vid toaskyltarna fick vi syn på en annan skylt som föreställde en knäböjande gubbe. Vi kom aldrig underfund med vad det betydde. Tog en fika. Sen var det dags för boarding igen. Fönsterplats på nytt och samma procedur. SWISS Airlines bjöd på vattnig, varm smörgås med ost och skinka.

Till sist närmade vi oss Lissabon. Jag hade luckan uppe när vi flög in över staden. Fick syn på flygplatsen därnere. Men… vad nu då? Han flyger ju förbi. Han flyger ju förbi hela stan och ut över Atlanten… Jahaaa, han måste göra en u-sväng. Titta, där är Cristo Rei… Drog ned luckan igen när det började killa för mycket i magen. Till sist var vi äntligen på marken och jag knäppte på mobilen. Fick operatören Optimus. Sen gick vi och hämtade bagaget. Medan vi väntade hörde vi världens vrålande och klappande. Ahaaa, italienska fotbollssupporters. Neapel var det visst. Till sist kom bagaget och vi tog en taxi till hotellet Eduardo VII.

Väl uppe på rummet bytte vi om. Jag tog min fina traderaklänning. Inte så bra val visade det sig. Så varmt var det inte ute. Men strunt samma. Vi gick upp till Eduardo VII’s park och tittade och sen gick vi Avenida Liberarde fram. Till sist kom vi till Rossio där det ser ut som om stenplattorna går på vågor. Vi blev hungriga och letade upp en restaurang där jag beställde in en bit kött med pommes som jag åt upp nästan allt av. Sen ville vi ha efterrätt. Beställde in en Glace au for-liknande grej. Bollar med glass inuti och massor med smält choklad. Smaskens. Servitören skrattade när jag åt utan att ens stanna upp för att andas. Tss.

Efter att ha kikat lite till på omgivningen (bl.a. den häftiga stationen Rossio) så gick vi tillbaka till hotellet. Trötta som få lade vi oss för att läsa en stund. Jag bläddrade lite i guideboken men kl. 20:15 lokal tid slocknade jag med boken i handen (enligt syrran). Vaknade efter en stund, lade ifrån mig boken och somnade om.