Det är över en vecka sedan jag såg Depeche Mode för fjärde gången. Men nu ska jag försöka att skriva ned lite om det.
När man har sett dem flera gånger förut så försökte jag att inte ha för höga förväntningar även om det var svårt. Men “DM” är ändå “DM”. Det kunde liksom inte bli dåligt i mina öron. Och den här gången hade jag inte med mig vem som helst i sällskap utan min pojke som gjorde konsertdebut. Han var rätt lugn medan jag var uppspelt som ett barn på julafton.
Vi åt middag på McDonalds innan och sen gick vi igenom muddring och fick visa biljetter. Först där kunde jag andas ut. Blir alltid så nervig att något ska gå snett och jag missar allt.. Sen blev jag en köpgalning och skaffade mig en ny t-shirt, en mugg och ett program. Min första tanke var att strunta i förbandet Nitzer Ebb men vi såg dem ändå. Jag har försökt tidigare, men vi klickar inte..
Jag trodde att DM skulle börja vid 21. Men redan 20.30 dämpades ljuset och ett jubel uppstod. Snabbt som attan in med öronpropparna alltså. Och sen kom de.
Många går nog dit för att höra gamla godingar de gjort. Själv vill jag också höra dem men även lite nytt för att få veta om det kanske dyker upp en eller fler blivande klassiker. Och sen så kan man ju förstå att herrarna vill framföra lite nytt. Det var skönt att se att Dave verkade vara i god form, canceroperation till trots. Och jag fällde en och annan tår till Insight. Bakgrundsmässigt lyckas de också bra med. Allting passar.
Pojken min hade en kompaktkamera med sig och filmade en del (han stoppade dock när han inte föll för låten, haha). Han noterade när jag flög upp och började hoppa när jag kände igen ett intro. Och det är maffigt när 14420 människor börjar veva med armarna till Never let me down. Lite kritisk är jag dock till de runt om mig (utom pojken då) som satt ned mest hela tiden. Man ska STÅ på en Depeche-konsert även om man har sittplats. Så är det bara.
Jag hoppas verkligen inte att detta var sista gången jag såg dem. Ge mig mer, mer, mer!
När showen var slut fick jag en puss på munnen och ett tack av pojken. En fyra är de värda.
Vad vi fick höra:
In Chains
Wrong
Hole To Feed
Walking In My Shoes
It’s No Good
A Question Of Time
Precious
World In My Eyes
Insight
Home
Miles Away / The Truth Is
Policy Of Truth
In Your Room
I Feel You
Enjoy The Silence
Never Let Me Down Again
—————————————
Dressed In Black
Stripped
Behind The Wheel
Personal Jesus
